Denna dag har såklart varit jävligt tung och jobbig. Jag tvinga mig själv till skolan idag så jag inte skulle ligga kvar hemma och vara ledsen. Det var jävligt skönt och träffa och prata med med sina kära vänner fast det kanske inte va så värda lektioner. Men jag behövde verkligen träffa nån.Runt 1 åkte jag hem och satt vi daton lite fast jag skulle ha pluggat so , men istället satt jag såklart och kolla minnes bilder.. Jag klarde inte av att vara själv så jag tog bussen direkt i stan och umgick med världens bästa Misan och hennes mor . Nu sitetr jag här och försöker plugga men det går inte för det ända som finns i mitt huvud är han.

p.s Om jag inte hade haft mina vänner som stöd idag hade jag aldrig överlevt den här dagen. Bevara verkligen er vänner, dem värda allt.

Dagens: bilden får tala för sig själv. 

   Det bästa som hänt mig finns inte kvar. Men jag sitter fortfarande och tänker om det sant . Jag vill bara att det ska vara marddröm, men när jag väll vakna i morse fatta jag allt inte var som det borde. Att jag sitter ensam kvar med ett brustet hjärta och tårarna tar aldrig slut.Att han med det enormt fina bruna ögon som bara glittra varje gång han såg mig är inte är min längre. Han som alltid fick mig som gladas när jag var ledsen , och alltid dela allt skratt med. Nästan 2 år tillsmmans går ju inte glömma så lätt. Alla sommar nätter vid stranden tillsammans hur kan man glömma nåt sån? första kyssen kommer jua alltid vara kvar i hjärtat .Kommer du ihåg i sommras på våran 11 månaders dag när vi var nere på stranden ? du hade tänd flera ljus på hela stranden bara för mig . och vi mata varandra med jordgubbar och glass . Ljuset slockna rätt mycket för det blåste men du kämpa med dem ändå bara för min skull. Om man jag skulle sitta här och skriva om alla våran minnen skulle det ta ungefär 21 månader för det vi skulle haft idag tillsammans. Sjukt soligt men det sant. Klart att vi båda visste att den här dagen skulle komma nån dag , men inte nu snälla jag mår ju så underbart med dig. Jag vet att jag inte kan bestämma om dig men om jag kunde skulle jag göra det direkt . Det finns mycket och skriva men orkar verkligen inte mer , jag orkar ingenting mer .Varför ska man leva när sin kärlek inte finns kvar. Jag kommer i alla fall inte glömma nånting och det tror jag inte du heller kommer gör för det jävligt svårt för det var ju du & jag som var dem bästa som gjorde alla avensjuka för vi var för perfekta tillsammans.Jag kär och kommer alltid var kär i till mattias wahlinder. Du gjorde mitt liv bäst, som jag alltid har sakt utan dig är jag ingenting.

Jag Älskar Dig

24-08-08/23-05-10

Det gör ont i hela mig att skriva det här.